Inrikesministeriet
Räddningsavdelningen

Ärende: Utlåtande av Svenska Finlands folkting om Inrikesministeriets propositionsutkast med förslag till ny räddningslag

Hänv: Begäran om utlåtande av Inrikesministeriet 29.12.2009 SM108:00/2008

Allmän utgångspunkt

Inrikesministeriet har bett Svenska Finlands folkting (nedan Folktinget) om utlåtande i fråga om ministeriets propositionsutkast med förslag till ny räddningslag. En arbetsgrupp tillsatt av ministeriet har utöver detta gett förslag till räddningsutbildning på svenska i en slutrapport per 19.2.2010. Eftersom arbetsgruppens förslag gäller en central fråga inom räddningsverksamheten anser Folktinget att det är motiverat att ta ställning både till propositionsutkastet och till arbetsgruppens slutrapport i detta utlåtande.

Inrikesministeriets propositionsutkast och arbetsgruppens rapport finns i sin helhet på svenska. Folktinget konstaterar att detta är ett föredömligt förfarande med tanke på de svenskspråkiga remissinstanserna och övriga aktörer, som tar del av och kommenterar förslagen på svenska.

Grundläggande språkliga rättigheter och skyldigheter

Räddningsverksamheten omfattas av 17 § 2 mom. och 122 § 1 mom. i grundlagen. Det allmänna ska trygga den finsk- och svenskspråkiga befolkningens kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. När förvaltningen organiseras ska en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas, så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att få tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.

Grundlagens bestämmelser preciseras i språklagen (423/2003), enligt vilken var och en har rätt att använda finska eller svenska i kontakter med statliga myndigheter och tvåspråkiga kommunala myndigheter (10 § 1 mom.). En tvåspråkig myndighet ska betjäna allmänheten på finska och svenska (23 § 2 mom.). Ifall en myndighet har överfört funktioner som gäller grundläggande språklig service till ett bolag eller affärsverk har detta motsvarande språkliga skyldigheter (24 § 1 mom.).

Inrikesministeriet och Regionförvaltningsverket (från 1.1.2010) är statliga räddningsmyndigheter. Kommunerna tillhandahåller tjänster inom det kommunala räddningsväsendet i lagstadgat samarbete med de räddningsområden som statsrådet har fastställt. Enligt statsrådets beslut om räddningsområden (174/2002) är landet indelat i 22 räddningsområden, som vartdera har ett gemensamt räddningsverk för kommunerna inom området. Av dessa är åtta räddningsområden tvåspråkiga med finska som majoritetens språk: Mellersta Österbotten, Österbotten, Egentliga Finland, Västra Nyland, Mellersta Nyland, Helsingfors, Östra Nyland och Kymmenedalen. Lagen tillämpas inte i landskapet Åland, med undantag av bestämmelserna om befolkningsskyddet.

Folktinget konstaterar att regeringsprogrammet för statsminister Matti Vanhanens andra regering förutsätter att de språkliga verkningarna av de största statliga och kommunala reformprojekten i landet utvärderas. Riksdagens grundlagsutskott har tagit ställning till i vilket skede av beredningen som språkliga konsekvenser bör utvärderas. Enligt den linjedragning som grundlagsutskottet har omfattat i sitt utlåtande om RP med förslag till lagstiftning om revidering av regionförvaltningen (GrUU 21/2009 rd), är det korrekt att bedöma de språkliga konsekvenserna innan en proposition lämnas till riksdagen eller åtminstone under behandlingen i riksdagen.

Folktinget hänvisar till detta och konstaterar att Inrikesministeriets propositionsutkast om räddningsverksamheten saknar en bedömning av språkliga konsekvenser. Folktinget föreslår därför:

- att kapitel 3 om propositionens konsekvenser i de allmänna motiven till lagförslaget kompletteras med ett avsnitt om språkliga konsekvenser. Texten bör omfatta lagförslagets konsekvenser för räddningsväsendets lagstadgade verksamhet på finska och svenska. Räddningsutbildningen på svenska, tillgången till svenskkunnig räddningspersonal och motsvarande sakfrågor bör ingå i denna diskussion.

- att kapitel 4 om förslagens förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning i detaljmotiven kompletteras med ett avsnitt om lagförslagets förhållande till de grundläggande språkliga rättigheterna i grundlagen (17 § och 122 §). I propositionsutkastet konstateras att lagförslaget ”innehåller bestämmelser som är av betydelse med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna enligt grundlagen.”.

Räddningsutbildning på svenska

Folktinget konstaterar att räddningsverksamheten ofta gäller situationer där enskilda människor är i nöd och behöver omedelbar hjälp. Till räddningsverksamheten hör också förebyggande uppgifter som information, rådgivning, inspektioner och kontrolluppdrag. Det är därför av ytterst stor betydelse att det finns tillräcklig tillgång till räddningsbefäl och -manskap, som kan både finska och svenska. En förutsättning för detta är att det ordnas räddningsutbildning på båda språken.

Räddningsinstitutet i Kuopio har finska som undervisningsspråk, men undervisning ges också på svenska. I praktiken har det visat sig att alltför få svenskkunniga sökande ansöker om studieplats vid Räddningsinstitutet, och institutet har inte heller ordnat kontinuerlig räddningsutbildning på svenska.

Folktinget noterar därför med tillfredsställelse att Inrikesministeriet sommaren 2009 tillsatte en arbetsgrupp med uppgift att lägga fram alternativ i fråga om hur räddningsutbildningen på svenska kunde ordnas. Arbetsgruppen föreslår bl.a. att Räddningsinstitutet har det övergripande ansvaret för att ordna utbildningen, att institutet får en egen kursledare för den svenskspråkiga utbildningen, att räddningsutbildningen ordnas regelbundet med tre års intervall och att den svenskspråkiga utbildningen inleds i början av år 2011. Detta förutsätter en tillräcklig och bestående finansiering som säkerställer räddningsutbildningen.

Folktinget önskar ytterligare lyfta fram arbetsgruppens förslag om att ministeriets räddningsavdelning utreder behovet av annan svenskspråkig utbildning inom ramen för den yrkesinriktade grundutbildningen vid Räddningsinstitutet. Folktinget har fått kännedom om att det åtminstone finns ett tydligt behov av underbefälsutbildning på svenska inom räddningsväsendet och önskar därför att ministeriet utreder denna fråga i följande skede.

Folktinget understöder arbetsgruppens förslag till åtgärder för att säkerställa räddningsutbildning på svenska till alla delar.

Svenska Finlands folkting önskar att ovan anförda synpunkter beaktas i den fortsatta beredningen.

Helsingfors den 1 mars 2010

SVENSKA FINLANDS FOLKTING

Bo-Sanfrid Höglund
ordförande
Folktingets förvaltningsutskott

Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden